DRESSYR
Ibland kan dressyren bara kännas som ett evighetslångt pussel som där man aldrig kommer lägga den sista biten (och det är nog så). Enligt mig är det också det som är bland det roligaste med just den här grenen! Att man alltid kan utvecklas och lära sig nya saker, trots att man har ridit i 50 år.
+När allting funkar och man känner 500 kg häst lyssna på ens minihjälper
+Man kan rida dressyr hela livet!
+Ur säkerhetsaspekt är dressyren bättre, inte lika mycket olyckor kan inträffa
+Man kan aldrig se sig mätt på dansande hästar med knoppad man och glänsande hårrem
-Ibland blir man helt GALEN av att det känns som att man bara står och stampar på samma steg i utvecklingstrappan!
-Vissa utpräglade dressyrhästar får man inte hoppa med
-Dressyrhästar är oftast betydligt nervigare och det kan vara svårt att hitta på något annat än ridhusridning eftersom hästen lätt blir skrämd
+Det är lite mer action!
+Själva grejen med att hoppa över hinder med ett så stort djur är faktiskt väldigt häftig
+När man får in avståndet, avstampet och seglar över hindret känns det inte som att någonting kan få dig på dåligt humör
-Inte så kul om man ramlar av och brakar rakt in i ett hinder och får bommarna över hela sig
-Vissa hästar blir lite väl taggade
-Det blir lätt en press med höjder man har och inte har hoppat
Jag har alltid varit lite nojig vid hoppning då jag inte är världens kaxigaste som person. När jag var yngre ramlade jag av massa gånger, och det har väl suttit i. Nu är jag verkligen inte rädd längre, det har gått så bra i hoppningen, men ändå. Tänk om...
//Astrid