Min absolut första favorithäst på Djrk var Falcon. Jag minns att han stod i en av uteboxarna, och jag tyckte han var gigantisk. Efter ridlektionen, som var min första, var min kommentar om att rida följande "Det är jättelätt, man behöver bara svänga i hörnen!" *dum och glad*
Jag fortsatte att rida Falcon mycket den första terminen, men sen rann det ut i sanden och jag hade aldrig mer någon intensiv Falcon-period.
Når jag blivit lite duktigare, men fortfarande red kvar på ledlektionerna, fastnade jag för Daimler. Han var så söt, och jag gillade att han var pigg! Jag drömde om att bli hans skötare. Ni vet lapparna man brukade göra där det står vilken häst man sköter vilken dag? Jag gjorde en ambitiös sådan, fast jag var utan skötarutbildning, ryktborstar och skåp.När vi skulle börja galoppera på lektionerna och Daimler hade bockat av mig ett antal gånger, svalnade dock mitt intresse för honom och jag övergick så smått till Aller.
Aller var hästen jag galopperade, hoppade och tävlade första gången. Han var alltid en hjälte och från och med att jag besteg honom första gången har jag blivit lite småkär i den ponnyn. Nu har jag inte ridit honom på mer än ett år, och jag antar att det aldrig blir någon mer gång, men han kommer alltid finnas i mitt hjärta (och det tror jag inte jag är ensam om).
Runt 2009-2010 fick jag en allvarlig släng av Petrafeber. Jag försökte ALLTID rida henne, och jag tog varje chans att borsta, kratsa hovarna, leda henne, tvätta hennes krubba eller ta henne till hagen. Mitt största problem i livet på den tiden var att det inte fanns någon ledig skötardag på Petra. Jag har faktiskt ingen aning om varför jag slutade rida henne överhuvudtaget, men sist jag red henne var för ett år sedan, och då bockade hon av mig...
Jag tror Malin kom vid 2011, och henne fastnade jag för på en gång.
Jag tyckte hon gjorde allt jag bad om, och jag kände mig som en drottning när jag red henne. Min första blåbärstävling var en i hoppning på Malin. Jag var sjukligt nervös innan, darrade och skakade på läktaren, men Malin skötte sig med bravur och jag var världens lyckligaste efteråt. Jag red Malin ofta under tiden hon var på Djrk, och gillade henne bara mer och mer. En hopplektion fick jag välja först, och tog såklart Malin. Precis när jag fått över benet och satt mig i sadeln, gjorde hon världens utfall mot Krolle. Den lektionen var hemsk och strax efter åkte hon från ridskolan. Var hon än är nu hoppas jag verkligen hon har det bra, det är fina fina Malin värd.