De flesta kommer ihåg första gången man ramla av, jag gör det som om det vore igår. . .
Ni kan väl gissa vem det är. . . !? Japp, Daimler.
Jag gick från Petra som jag älskade på ledlektionerna till Daimler som jag red konstant. Jag komihåg att jag alltid var en tidsoptimist och att jag alltid kom i sista stund till uppropet, detta var en sån gång. Då red jag i andragruppen för Tessan på tisdagar och jag fick Daimler som alla tisdagar. Det var på den tiden då man red med mössa under hjälmen och då alltid mamma var med.
Det var en vanlig "dressyr" lektion och vi skulle galoppera. Jag tänkte det kan jag väl prova? ( kan ha gjort det nån gång förut, tror det ). Daimler kanske inte är den bästa hästen? Jag ville prova men ångrade mig sen men då hade han redan börjat galoppera. När vi sedan skulle sakta av fortsatte han i galopp varv efter varv. . .
Egentligen gick det inte så fort, men om man inte galopperat någon gång förut så uppfattas det fort. Tessan skrek på mig att dra i tygeln och sakta av. Jag var rädd och vågade inte göra något. Tårarna trängde sig fram bakom ögonlocken och jag satt bara där och lät honom galoppera varv efter varv. De andra hästarna stod redan stilla och såg på när jag och Daimler galopperade. Det jag speciellt kom ihåg var då jag satt på Daimler och visste hur man gjorde, men inte vågade göra något. Plötsligt tog det tvärstopp och jag flög av. Daimler hade sprungit rakt in i Arons rumpa och därför tvärt stannat.
Ont i huvudet fick jag men inget värre. Det som var värre var att jag inte vågade rida Daimler något mer. Från att rida honom konstant i år till att inte rida honom på en hel termin, det är en väldigt stor förändring men så en dag sa min smarta ridlärare att jag skulle ta och rida honom igen, och det är jag väldigt tacksam för! Nu har jag och Daimler hållit ihop enda sen den dagen, fram till fredagen den 7 september då han inte ville vara kvar på Djurgården.
Daimler har lärt mig mycket, allt man kunnat önska sig. Vissa grejer sitter kvar sen tiden med Daimler, t.ex. ena handen högre än den andra efter hindrena för att han inte skulle bocka, har definitivt lärt mig att sitta kvar på en häst och att pigga och små ponnysar är det roligaste ponnyerna man kan rida! 12 avramlingar hans med innan han åkte. Sista tiden med dig var fantastisk! Glömmer aldrig dig. . .
TACK FÖR ALLT DAIMLER, HOPPAS DU HAR DET BÄST VAR DU ÄN ÄR, MIN LILLA BUSE!