Hösten 2011 kom Walther ny till ridskolan tillsammans med James. Angela hade kommit en liten tid förut. Jag anmälde mig till blåbärshoppningen, och till min stora förskräckelse fick jag den nya ponnyn-Walther. Ni fattar inte hur nervös jag var,men jag tittade när Madde red honom före mig (haha visst är det kul att båda vi fick Walther!?) och han verkade snäll. På skakiga ben gick jag ner i "arenan" hoppade upp och red, och det gick faktiskt. Här finns en video från tävlingen, spola till ca 5:13 för att se min och Walthers runda.
Jag började gilla Walther och red honom mer och mer. På KM i november red jag en LB:1 på honom, vi fick 50,34%, han gick inte i form, jag satt som en hösäck och vägarna var usla, men jag var nöjd ändå. Vi hade klarat det tillsammans.
På jultävlingarna både hoppade och dressyrade vi. I dressuren hade han börjat skygga för läktaren och var väldigt spänd när han var ensam i ridhuset. Ritten blev en katastrof på 51,11%, och jag var så otroligt besviken efteråt.
Hoppningen gick däremot bra, vi kom tvåa och jag fick min första rosett.
Hela den här hösten och vintern var jag närmast rädd för Angela. Varenda vecka fick den duktigaste tjejen i min ridgrupp ta Angela, och de fullkomligt flög runt i ridhuset för att Angela var så stark och snabb. Jag fick det bekräftat många gånger att Angela inte var en häst för mig.
På påsktävlingarna det året fick jag och Walther ännu en blå rosett i hoppningen, men dressyren var ännu värre än förra gången. Med antydan till stegringar, skyggande och en genomspänd ponny fick vi 52,96%. Det var nog här någonstans jag förstod att jag inte var tillräckligt duktig för att rida Walther bra. I julas tävlade jag Walther sista gången, en riktigt uschlig känsla hade jag ritten igenom, men på något sätt lyckades vi komma tvåa (?).
Ser ni utvecklingen?
Höst 2011: Livrädd för Angela
Vår 2012: Börjar rida Angela
Höst 2012: Tävlar klubbtävling på Angela i dressyr för första gången, tävlar Ponnycup i dressyr
Vår 2013: Slår personligt rekord, startar en klubbhoppning för första gången och kommer tvåa
//Astrid